äntligen kom jag iväg till gymmet den här helgen! Nya jobbet och allt kring det och sjukdom har gjort att det har helt enkelt prioriterats bort. Och ju längre jag varit borta desto större har motståndet blivit att gå dit. Men för att göra en lång historia kort så efter mycket dividerande i skallen så kom jag äntligen iväg alltså - och känslan infann sig direkt - jag älskar att träna! Just när det är som jobbigast så är det kanske inte kärlek jag känner ;) haha men sen! Jag vill bara tillbaka och köra mer :)

tänk hur knepigt det kan vara, något man tycker så mycket om och man mår så bra av, ändå prioriterar man bort det? Galet!

målet för kommande vecka är att

*träna två dagar på gymmet (vill skriva tre...)

*inte något godis

 kan se lite ut men ptja, jag måste komma på rätt spår igen!